För ett par jular sedan fick jag en bok av min syster P med titeln Tillbaka till henne. Författaren, Sara Lövestam, var ny för mig och inte heller romanen hade jag hört talas om. Så när jag så småningom började läsa boken var det utan att ha några särskilda förväntningar. Lyckligtvis visade sig boken vara en riktig pärla!
Baksidetexten:
Ett par skor. En trälinjal. Ett par stålbågade glasögon. En silverbrosch.
Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister. Men föremålen försvinner inte, utan tränger tvärtom längre och längre in i hennes medvetande. Vad vill de?
År nittonhundrasex trampar folkskollärarinnan Signe ilsket genom Tierp. Ett brev från Stockholm har bekräftat det hon redan visste, att den moderna demokratitanken inte gäller alla. När en tysk automobil medförande den imponerande talarinnan Brita Löfstedt rullar in på torget, börjar Signes liv handla om mer än undervisning. Rösträttskampen kommer till Tierp och med den passionen. En komplicerad kärlekshistoria tar sin början.
Tillbaka till henne berättar den originella historien om Signe, Hanna och hundra år gamla ord. När historia skär genom nutid blir inget sig likt igen.
Tiden runt sekelskiftet 1900 är en favoritperiod i historien. Det är ett tidsskede då gammalt mötte nytt, då man på ett sätt kunde få det bästa från två världar. Fast ändå inte riktigt. Att läsa om Signe, Brita och kampen för kvinnlig rösträtt och självständighet är det som jag tycker om allra bäst med romanen. Men även nutida Hannas bittra tillvaro är intressant att ta del av, särskilt i relation till den tidigare historien. Karaktärerna känns så genuina, så levande, och berättelsen om rösträttskampen är fint skildrad ur en ”vanlig” kvinnas perspektiv. Ibland har jag upplevt att man väljer att lyfta fram kvinnorna i toppskiktet, de som var frontfigurer i rörelsen, men i den här boken dyker Lövestam ned på gräsrotsnivå och berättar hur en folkskollärarinna blir en del av kvinnorörelsen samtidigt som vardagsbestyren hemma i Tierp är desamma.
Lövestam är en fantastisk berättare. Hon skriver med stor värme och finurlighet, och även om språket är enkelt blir det aldrig tråkigt. Tillbaka till henne är en lättillgänglig roman med djup, där berättelsen fascinerar och skänker läsarglädje. I en tid då feminismens vara eller icke-vara ständigt diskuteras kan det vara bra att bli påmind om att det inte ens är hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige och ännu kortare tid sedan kvinnor kunde börja leva i lesbiska kärleksrelationer och betraktas som något annat än ”gamla fröknar”.
Med andra ord är det med helt andra förväntningar jag snart påbörjar Lövestams senaste roman Hjärta av jazz (och även grammatikboken Grejen med verb: grammatik som du aldrig har sett den förut). Jag ser fram emot att undersöka författarskapet vidare.
/Sara