Etiketter
Mitt bästa badställe.
Beskriv ditt förhållande till havet. Dela med dig av någon erfarenhet eller något minne.
Alla människor älskar havet. Det skulle jag också göra, när jag väl fick se det, trodde jag som liten. Jag är uppvuxen på landet mellan Jönköping och Gränna, på somrarna bodde vi i sommarstuga i en släktby i Östergötland, nära en liten badsjö. Länge trodde jag att det var Vättern som var havet. Jag minns en gång när jag var i åttaårsåldern och fick följa med en väns familj till en badstrand vid Vättern. Vågorna gick ganska höga och när jag förkunnade att ”det är som att bada i havet” skrattade hela den ofta solsemesterresande familjen gott. Jag hade vid detta tillfälle aldrig badat i havet, och faktiskt inte ens sett det på håll. När jag först gjorde det var jag tolv år, stod på en klippa på Orust och undrade vad det var som luktade så äckligt. Jag fick förklarat för mig att det var lukten av tång. Ack, så besviken jag blev. Hur många gånger hade jag inte läst om tångdoftande stränder i mina böcker! Kanske måste man kunna koppla samman tångdoften med nostalgiska minnen för att kunna uppskatta den. Idag bor jag i Trelleborg och tampas ständigt med min ambivalens inför tången. När bussen rullar in i Trelleborg undrar jag ibland fortfarande vem det är på bussen som har släppt sig. Tång för mig luktar mest som dasset på Tossehall, min barndoms lägergård.
Men när jag väl stod där på Orust som tolvåring och skulle bada i havet för första gången fanns ändå en stor förväntan inför det stundande doppet. Även det blev dock en besvikelse. Jag visste att havsvattnet skulle vara salt, men inte så salt. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur man skulle kunna simma med öppna ögon under vattnet eller ens vilja doppa huvudet och riskera att få allt salt i munnen. Man skulle kunna säga att jag gillar havet bäst på avstånd. En solnedgång från en filt på Trelleborgs strand är fantastisk, men ska jag bada vill jag helst göra det i en sjö där man kan mata abborrar med mariekexsmulor och slippa illaluktande tångsörja.
Skriv om ett eller flera kulturella verk som handlar om havet på något sätt. Det kan vara en bok, en film, en tavla, en sång eller något annat.
Egentligen ska jag kanske säga att havet är bäst på film eller i en bok, för det är faktiskt så jag har uppskattat det mest. Då tänker jag främst på havet i vackra ordalag. Men sanningen är att jag är lite rädd för vatten och då är det ju inte konstigt om ett stort och vidsträckt hav ter sig mer skrämmande än en välutforskad insjö. Med anledning av detta kom jag främst att tänka på exempelvis John Ajvide Lindqvists Människohamn, som jag fortfarande inte har vågat läsa efter att det stått i bokhyllan i flera år. Nyligen köpte jag också Mats Strandbergs Färjan och jag misstänker att inte heller den skulle hjälpa till att bota min rädsla för vatten. En film som faktiskt har förvärrat min rädsla för vatten är Sphere från 1998, som handlar om en forskargrupp på en ubåt som ska undersöka ett förmodat rymdskepp. Jag såg när jag var runt tio och jag minns att den gav mig mardrömmar efteråt:
Hu. Nu tycker jag att vi avslutar med Tim Buckley och Song to the Siren:
/Sara
