Etiketter

Senaste Malin Fors-deckaren Vindsjälar tyckte jag var den svagaste hittills och jag skrev bland annat så här om den:

Förutom att jag finner mordhistorien platt, tycker jag också att karaktärsutvecklingen känns lite klen. Malin, Tove – till och med Zeke och Karim – står liksom och stampar på samma ställe. Det är som om jag hela tiden väntar på att de ska ta ett ”nästa steg” som inte kommer att komma förrän i nästa bok. Det känns helt enkelt som en mellanbok, där både handlingen och karaktärsutvecklingen går på sparlåga. Fast trots det är jag fortfarande väldigt förtjust i både Malin och Tove, och jag hoppas verkligen att de ska få nytt liv i nästkommande bok. Små planteringar, som att Corren-journalisten Daniel åter träder in i Malins värld, får mig att känna mig hoppfull.

Och jag hade rätt! Det blev bättre i nästkommande bok, alltså i Jordstorm. Själva kriminalhistorien börjar med att en tidigare, men numera omvänd, Sverigedemokrat hittas mördad. Ungefär samtidigt försvinner den sextonåriga Nadja, intelligent och frispråkig tjej på vänsterkanten. Under berättelsens gång tvingas Malin Fors och hennes kollegor leta efter en brutal mördare (för morden ÄR brutala) samtidigt som de söker samband och ledtrådar som kan hjälpa dem att hitta Nadja innan det är försent. Kallentoft behandlar teman som rasism, extremism och hämnd, och fortsätter därmed trenden med att skriva om aktuella och politiska samhällsfenomen (i föregående bok handlade det ju som bekant om vinster i välfärden). Som vanligt tycker jag dock inte att det är där den största spänningen ligger (även om många deckarfantaster kanske inte skulle hålla med mig). Istället njuter jag av att det händer grejer på karaktärsfronten. Som ovan nämnt tyckte jag att Vindsjälar var en mellanbok när det gällde karaktärsutvecklingen, men i Jordstorm är det annorlunda. Malin tampas med sitt liv som nykter med ständigt alkoholsug och Tove har rest till Kongo för att volontärarbeta när hon plötsligt anmäls saknad, vilket gör livet än svårare att hantera för Malin. Samtidigt bygger Malin lite motvilligt vidare på sin relation med Corren-journalisten Daniel. Daniel som jag tycker allt bättre om och hoppas att Malin ska hålla fast vid. Dessutom har vi den intressanta nykomlingen Elin i polisgänget som visar stort potential för polisarbete och Börje som börjar gå vidare efter att ha förlorat sin fru efter en plågsam sjukdomstid. Ingen står längre och stampar. Persongalleriet är levande och jag känner mig mer inspirerad att läsa vidare om Malin Fors än på länge.

/Sara

Annonser