Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den här veckan talar Kulturkollo om arbetarlitteratur – ja! Fast det förstås, det är ju lite konstigt att jag är så intresserad av arbetarlitteratur utan att ha läst särskilt mycket av den sorten. Jag tänker på mitt barndomshems bokhyllor och bokryggarna jag så ofta läste på: Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson, Moa Martinsson, Harry Martinsson, Vilhelm Moberg, Lars Ahlin, Jan Fridegård, Sven Edvin Salje, Väinö Linna och Sara Lidman, och säkert en hel del andra som skulle kunna räknas som arbetarförfattare på ett eller annat sätt.

Men trots att jag varit omgiven av arbetarlitteratur har jag inte läst särskilt mycket av den. Tyvärr. Jag har nog dessutom oftare läst modern arbetarlitteratur, som Elsie Johanssons trilogi Berättelsen om Nancy eller Susanna Alakoskis SvinalängornaJag tänker hela tiden att jag ska läsa alla de äldre böckerna som jag missat, men det är svårt när jag samtidigt försöker hänga med i det nyutkomna. Som de senaste åren när min sambo W läst titlar som kan räknas till den moderna arbetarlitteraturen och jag känt mig lite utanför som inte kunnat diskutera dem på allvar, eftersom jag inte själv har läst dem (till exempel Åsa Linderborgs Mig äger ingen, Kristan Lundbergs Yarden eller Johan Jönsons diktsamling Efter arbetsschema). Alla dessa böcker man vill men inte hinner läsa…

Hursomhelst kommer här tre favoriter med koppling till arbetarkultur:

1. Serien om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Min mamma läste alla böckerna om Kulla-Gulla högt för mig och som jag älskade dem! Jag tyckte om att få höra om den föräldralösa Gulla och det fattiga och hårda torparlivet. Och jag tyckte om alla gammeldagsa ord och uttryck som mamma ibland fick förklara för mig. Jag tror att jag har lärt mig väldigt mycket av modiga Kulla-Gulla. (Och jag tänker på hur jag som liten envisades med döpa dockor, barbies och annat till ”Johannis” och hur mina kompisar skrattade åt det lustiga ”JohannIs”.) Här är förresten en intressant artikel om Kulla-Gulla.

 2. Barnen från Frostmofjället som film i regi av Rolf Husberg (från 1945). Filmen är baserad på Laura Fitinghoffs barnbok från 1907 med titeln Barnen ifrån Frostmofjället. Jag vet att även denna bok fanns i mitt barndomshem, men av någon anledning har jag aldrig läst den. Men filmen! Den har jag sett flera gånger och varje gång den råkar gå på SVT kan jag inte låta bli att titta på den. Jag såg den första gången som liten och kunde därefter inte släppa det dramatiska öde Ante och hans sex småsyskon och geten Gullspira går till mötes efter att barnens moder dött. För att barnen ska slippa tvingas isär leder trettonåriga Ante syskonskaran genom svår vinter över fjället i jakten på ett bättre liv. Hjärtslitande är vad det är.

 3. Serien om Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Detta fantastiska epos behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Hungersnöd i fattig-Sverige, tungt slit på steniga åkrar och en dramatisk resa över Atlanten där en fattig familj från Småland nu ska finna sig tillrätta. Jag har läst och älskat böckerna, liksom Jan Troells filmatisering från 1971.

Vilka är era favoriter inom arbetarkultur?

/Sara

Annonser