Etiketter

, , ,

Långa lördagsfrukostar är det bästa jag vet. Allra bäst blir det om jag inte vaknar alltför sent och och kan frukostera länge, utan att halva dagen för den skull försvinner. Först vill jag har yoghurt och müsli, sedan smörgås, juice och te. Och till frukosten ska det läsas eller tittas på serier eller film.

Just den här lördagsfrukosten har intagits hemma hos min mamma i en stuga på det östgötska landet. Utanför fönstret är himlen lika grå som den förmodligen är även i resten av Sverige. Gårdagens tågresa från Malmö till Linköping bjöd på idel grått landskap, med mörka fönster och försvunna människor. Det är den tiden på året. Men snart vankas det adventstider och då kommer lite av ljuset åter, om så inte genom snöupplysta vidder, så genom stjärnor och ljusstakar i fönstren.

Vad har jag då läst till frukosten? Idag upptäckte jag att DN publicerat en mejlväxling mellan Richard Ford och Åsa Beckman. Jag är väl snart den enda som inte läst Kanada (även om Ford själv aldrig skulle tro på att så mycket ”vanligt folk” läser hans böcker), men den här frukostläsningen gjorde mig definitivt sugen på att ta mig an romanen. Det som jag fann mest intressant med mejlväxlingen rörde begreppet ”stayer” (Är jag en ”stayer”? Jag skulle vilja vara det.), tankar om inspiration (”Stämning och inspiration är sånt man bär med sig, inte sånt man hittar.”), Fords önskan om att gå emot det konventionella i skrivandet och att Ford menar att han skriver intressanta barngestalter genom att ge dem vuxna attribut. Läs själva och se vad ni tycker!

Ford citerade även Randall Jarrell med följande diktrad:

Sätten vi saknar våra liv är livet.

En tröstande tanke mitt i all vardagsstress och alla jag-hinner-inte-jag-har-inget-liv-tankar.

/Sara

Annonser