Etiketter

,

Djärva lärarinnan Sarah Bunting i Downton Abbey.

Alldeles säkert är inte jag en den enda som suktar efter engelska tebjudningar, frasande klänningar och svunna tider då brevskrivande togs på allvar. Varje gång jag ser ett avsnitt av Downton Abbey tänker jag att jag har fötts i fel århundrade, att jag egentligen var menad för ett sekelskiftesliv runt 1900 och inte ett millenniumskiftesliv runt 2000. Jag är naturligtvis medveten om att mitt liv inte hade varit lika enkelt eller bekvämt som nu och att min tillvaro dessutom hade varit än mer styrd av mitt kön och min klass än idag. Ändå kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Jag tänker mig att jag hade varit en kvinna med ambitioner att vara något mer än bara (”bara”) hustru och mamma. Jag hade förmodligen varit lika tävlingsinriktad och äventyrslysten som Anne på Grönkulla och således fått vara både lärarinna och så småningom hustru och mamma. Eller kanske hade jag varit som den frispråkiga lärarinnan Sarah Bunting i Downton Abbey? Jag hade hursomhelst haft möjlighet att åka häst och vagn, med bil och tåg som ett bekvämt komplement vid behov. Jag hade även haft möjlighet att läsa med levande ljus eller en fotogenlampa bredvid mig på nattduksbordet, men med elektriska lampor redo att tändas när det ska städas och det krävs ordentligt ljus. Det finns också en himla massa saker som jag inte skulle ha haft möjlighet att göra (rösta, till exempel), men trots det är det något med brytpunkten runt sekelskiftet som lockar mig. Jag inbillar mig att man på något sätt kunde få det bästa av två världar.

Som den bokslukare och anglofil jag är kan jag inte låta bli att längta efter böcker som liknar Downton Abbey. Jag tilltalas av serien rent estetiskt, men tycker även att det är väldigt intressant att se hur samspelet mellan olika samhällsklasser – herrskap och tjänstefolk – skildras. I Downton Abbeys värld är alla ömsesidigt beroende av varnadra. De är hänsynsfulla och känner ansvar gentemot varandra på ett sätt som idealiserar och försvarar det brittiska klassamhället. På många sätt är det säkert en drömvärld, men en väldigt fin fantasi i sådana fall.

Men vilka böcker finns det då som påminner om Downton Abbey? Ge mig era bästa förslag! Lady Almina och verklighetens Downton Abbey av Lady Fiona Carnarvon (översättning: Cecilia Falk) verkar ju mer vara en biografi – jag vill ha skönlitteratur!

/Sara

Annonser