Etiketter

, ,

Tråkigt nog ger jwpid-20140606_231214.jpgag inte bort böcker så ofta. Bara vid jul och födelsedagar och bara om jag dessutom vet att personen i fråga tycker om att läsa. Med det sagt så vet jag faktiskt inte heller om jag någonsin har gett bort samma bok två gånger. Egentligen har jag alltså inget bra svar.

En av de senaste böckerna jag gav bort är dock Till sista andetaget av Anne Swärd. Innan jag började i Skurup hade jag inte hört talas om varken boken eller författaren, men så i samband med ett författarbesök (Anne Swärd bor i Simirishamn) fick jag i uppgift att läsa just den här boken. Och vilken bok! Berättelsen börjar i en sydsvensk by på 70-talet, där man får möta Lo och grannpojken Lukas. Los mamma varnar henne för kärleken och på många sätt handlar boken om Los sökande efter just kärleken. Fast egentligen handlar den mer om sökandet efter frihet och svaret på frågan om frihet och kärlek går att kombinera. Mitt i allt det komplicerade finns alltid Lukas, oavsett om Lo befinner sig i byn eller på andra sidan jordklotet. Lo och Lukas; jag kan fortfarande tänka på dem ibland, även om jag inte kommer ihåg alla detaljerna om deras liv. Swärd har verkligen lyckats med att mejsla fram porträtt som stannar kvar, som inte bleks av tiden. En av de saker jag uppskattar mest med Swärds sätt att skriva är hur hon skriver fram olika stämningar och känslor. Jag är ett med boken när jag läser den. Språket är överhuvudtaget engagerande och Lo och Lukas utvecklas till två personer som jag bryr mig väldigt mycket om.

Den senaste boken jag själv fick som gåva var Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Med tanke på allt som skrivits om boken (och författaren) har jag redan ganska bra koll på Ester och Hugo. Det ska dock bli spännande att lära känna dem på djupet i sommar när jag läser boken.

/Sara

Annonser